Nathalies stil.

Idag känner jag mig lite sådär trött, sliten, vilsen och förvirrad. Jag saknar Mikey jättemycket av någon anledning och kan inte vänta tills vi ses ikväll. Jag hade gett vad som helst just nu för att få en tjänst i någon butik inne i stan. Jag mår bäst av att veta när jag ska jobba och jag har upptäckt att jag mår bäst av att jobba i mindre butiker. Men som vanligt kan man inte ställa några krav just nu. Fast att man egentligen har krav och mål som med allt annat i livet. Men som arbetsmarknaden ser ut idag, ja vad ska man göra? Ibland känns det lite som att man sitter fast och står och trampar på ett och samma ställe när man egentligen vill och kan så mycket mer. Det är svårt att veta vart man ska börja någonstans. Det känns som att en tjänst i en butik och en flytt hade fått mig lugnare och fått mig känna att saker och ting rör på sig och går i rätt riktning. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med, ett jobb som jag ändå känner ger något och ett mindre arbetsteam som man känner sig trygg med. Pengar har aldrig varit det viktigaste för mig. Det viktigaste för mig är att jag inte har ett jobb som jag får ångest över. Ett jobb som jag känner att jag verkligen trivs med och hade kunnat jobba med ett tag. Sen att det kanske inte är det jag vill göra hela livet gör inte så mycket. För jag vet inte vad jag vill jobba med än, inte till helt och hållet iaf. Men nu ska jag snart ta bussen ner till jobbet, för jag har ju ett tillfälligt jobb, där jag jobbar lite då och då. Kanske får man vara glad för det sålänge!