Reflektion.

Jag är nog inte ensam om att tänka på framtiden, reflektera över livet och försöka komma underfund med vad man vill ta sig an. Nu pratar jag inte bara om jobb utan om allt man vill ta sig an i livet. Även fast jag och Mikey har haft det tufft med jobb och annat så ser jag ganska positvit på framtiden. Jag vet inte riktigt vad jag vill ännu men jag har definitivt tankar och mål. Det är inte säkert att jag kommer att uppnå alla mina mål, för mig är det viktigaste att ha mål. Jag är sådan att jag vill så mycket, och jag vet att jag har mer att ge än vad jag gör nu men jag vet inte alltid hur jag ska ta mig dit. och jag vet inte om jag skiljer mig ganska mycket från mängden men jobb är inte det viktigaste för mig. Jag känner såhär, jag vill ha ett jobb jag trivs med och ett jobb där jag tjänar så pass mycket pengar så att jag klarar mig bra och kanske lite till. Men jag vill inte att mitt jobb ska bli mitt liv. Mitt liv är min familj, min sambo, alla mina underbara vänner, mode, resor, god mat, sena sommarkvällar, mitt liv är sådant som får mig att må bra. Och det är egentligen väldigt mycket som gör mig glad och får mig att må bra. Små saker som att få läsa en bra bok och dricka en god kopp te i lugn och ro, en kväll med tjejerna, en utflykt med mikey eller tex när lillebror kommer hit och sover över. Självklart kan jag också bli glad över ytliga saker som shopping och dylikt, mycket för att jag har ett intresse för mode som bara har växt sig starkare och starkare. Ibland näg jag inte riktigt vet vad jag vill göra i framtiden, när jag tänker på alla tråkiga jobb som finns så vill jag bara samla en grupp kreativa och trevliga människor och brainstorma fram en massa bra affärsideér. Jag brukar skriva ner mina tankar och mål, gillar att ha saker och ting på papper. Ser saker och ting mycket klarare då. Just nu har jag några få mindre mål som jag hoppas att jag kan uppnå innan det nya året. Bla att hitta ett nytt jobb, att gå en kvällskurs i modeteckning, flytta till en ny lägenhet närmre centrum, och att börja gå/promenera/cykla mer. Inga jättestora mål men hellre små mål än inga alls. Vi har kämpat lite i uppförsbacke detta året men det känns som om saker och ting börjar ordna upp sig nu. 2009 får vara det året då jag la grunden för allt bra som komma skall och jag tror stenhårt på 2010. Men man måste jobba för saker och ting, och det tänker jag göra.



It´s me.

Idag känner jag mig lite sådär trött, sliten, vilsen och förvirrad. Jag saknar Mikey jättemycket av någon anledning och kan inte vänta tills vi ses ikväll. Jag hade gett vad som helst just nu för att få en tjänst i någon butik inne i stan. Jag mår bäst av att veta när jag ska jobba och jag har upptäckt att jag mår bäst av att jobba i mindre butiker. Men som vanligt kan man inte ställa några krav just nu. Fast att man egentligen har krav och mål som med allt annat i livet. Men som arbetsmarknaden ser ut idag, ja vad ska man göra? Ibland känns det lite som att man sitter fast och står och trampar på ett och samma ställe när man egentligen vill och kan så mycket mer. Det är svårt att veta vart man ska börja någonstans. Det känns som att en tjänst i en butik och en flytt hade fått mig lugnare och fått mig känna att saker och ting rör på sig och går i rätt riktning. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med, ett jobb som jag ändå känner ger något och ett mindre arbetsteam som man känner sig trygg med. Pengar har aldrig varit det viktigaste för mig. Det viktigaste för mig är att jag inte har ett jobb som jag får ångest över. Ett jobb som jag känner att jag verkligen trivs med och hade kunnat jobba med ett tag. Sen att det kanske inte är det jag vill göra hela livet gör inte så mycket. För jag vet inte vad jag vill jobba med än, inte till helt och hållet iaf. Men nu ska jag snart ta bussen ner till jobbet, för jag har ju ett tillfälligt jobb, där jag jobbar lite då och då. Kanske får man vara glad för det sålänge!




Gör något mer av det.

Godkväll!
Sitter och myser i soffan med en kopp te, och ja såklart några skorpor. Pratade med pappa för en stund sen, ska träffa honom och farmor över en fika på fredag. Både jag och pappa är ju tyvärr utan jobb förtillfället. Han som många andra drabbades hårt av krisen. Pappa sa att han kände sig lite uttråkad och rastlös ikväll och det är ju självklart lätt att det blir så om man inte jobbar.  Jag kan ibland också känna mig lite uttråkad, men det är faktiskt väldigt sällan. Jag brukar alltid komma på något att göra och jag träffar mina vänner och min familj ganska ofta. Men visst finns det dagar då man inte träffar någon och det inte händer något speciellt. Men samtidigt har jag lärt mig att det behöver inte hända något speciellt. Jag har lärt mig att ändra mitt tankesätt och uppskatta det där lilla i vardagen, om jag tänker efter var jag nog ganska bra på det innan också men jag har nog blivit ännu bättre. Jag sa det till pappa att det gäller att göra det mesta av det lilla och det bästa av situationen. Tex, en kopp te och en tidning kanske inte känns sådär jättekul. Men istället för att tänka på allt annat man hade kunnat eller velat göra så brukar jag göra något kul av det, och tänka "Vad mysigt med en tidning och en kopp te" och verkligen njuta av båda delarna fullt ut. Då känns det plötsligt mycket bättre och roligare. Att man liksom gör en grej av det! Att det var meningen att kvällen skulle se ut så. Det är ens egna tankar som måste ändras och så är det nog så att man måste lära sig att ta det lugnt och slappna av, sysselsätta sig på dagen så gått det går och njuta av en bok, tidning, tv, bloggen och en kopp te på kvällen. Det blir vad man gör det till!

Puss

Bröst är något vackert.

Oj, idag sov vi visst lite länge. Men, det var skönt! Satt länge och åt frukost och läste tidningen. För er som inte läser sydsvenskan så har dem ändrat stil och utseende lite och söndagsbilagan ser nu lite annorlunda ut. Idag var där fyra intressanta sidor som handlade om bröst. Tre artiklar som handlade om bröst i olika situationer. Kan man säga så? ja nu gjorde jag det iaf. Bröst i modebranschen, om kvinnan som drabbas av bröstcancer och om bröst som en helt naturlig kroppsdel och om nätverket "Bara bröst". I artiklen som handlade om bröst i modebranschen och om fejk eller inte stod det tex att "brösten är bara ivägen för high fashion"- "Kläderna passar inte om man är kurvig. Nicolas Ghesquiére som designar för Balenciaga har tex sagt att han inte gör kläder för kurviga kvinnor, Balenciaga passar alltså inte stora bröst, säger Agnes Braunerheilm. Det står även att det stora svenska designermärkena är stöpta enligt samma form. Att whyred och minimarket gör kläder för kvinnor som är androgyna och plattbröstade. "Man ska inte vara yppig" säger designern Bea Szenfeld.

Mycket intressant det där tycker jag och väldigt tråkigt också. Den här fixeringen vid bröst. Vi ser faktiskt alla olika ut, det finns nog inte ett bröst som ser ut som någon annans och det här med att det ska vara inne med att vara plattbröstade, precis som det för säkert 20 år sen var inne med stora bröst tycker jag är löjligt. Varför inte bara göra kläder som passar alla? Eller dem flesta iaf. Bröst är något vackert, oavsett om dem är små eller stora. Jag kan inte heller rakt ut säga att jag ogillar fejkbröst för det är helt upp till var och en. Den personen som väljer att operera brösten, det är den personen som ska känna sig vacker, nöjd och tillfredställd med sin egen kropp. Jag tycker att alla kvinnor ska få vara som dem är,  se ut som dem vill och att bröst inte alltid ska förknippas med sex. Det är ju synd att jag då inte förtillfället varken kan köpa Balenciagas, whyreds eller minimarkets kläder.

Verkligheten.

Nu ska vi snart ta bilen in till Lund och hem till farmor. Är riktigt hungrig så det ska bli gott med äkta farmormat!
Har suttit och tittat på ett intressant program på Svt1. Handlade om sjukvården i Ukrania, och hur mycket den skiljer sig från sjukvården här i väst. I 15 år hade en läkaren från London rest till ett specifikt sjukhus och försökt hjälpa en läkare där och alla patienter. Det är hemskt att se vilka möjligheter vi här i väst får, som dem aldrig får. Dem har inte den utrustningen som behövs, inga specialutbildade läkare osv. Fruktansvärt! En inblick i den verkligehet som många lever i, som skiljer sig mycket från min lilla modebloggsbubbla.

Vi hörs ikväll mina vänner !

Puss

Jag vill varna..

känsliga läsare för att kolla på detta klippet. Men det är verkligen något jag vill göra er alla uppmärksammade på, och jag fick mig verkligen en tankeställare. Djurplågeri är något av det värsta jag vet och har alltid varit.
Se och lär!

http://www.youtube.com/watch?v=d-kvZq4ARg4

Ska du ha gardiner sen?

Nu är vi igång här hemma och tvätten är snart klar. Har hunnit plugga lite och skurat toaletten. Det är skönt när man är två som delar på allt. Jag gjorde klart för Mikey redan från början att jag är inte den kvinnan som tvättar, städar, diskar och skurar utan hjälp, jag sa direkt att ska du bo med mig så delar vi på alla sysslor. Men jag tror att Mikey visste om det redan innan vi flyttade. Men däremot min farmor lever kvar på stenåldern, och det är faktiskt intressant att se hur svårt det kan vara för vissa äldre personer att ändra sitt tanke sätt. När jag träffar min farmor eller pratar med henne i telefon, vilket händer ganska ofta så frågar hon alltid. Lagar du mycket mat? Vad fint du har gjort det här hemma! Ska du ha gardiner sen?
Städar du ofta? Du, du du! Jag får jämt påminna henne om att Mikey faktiskt bor här också, han lagar också mat, han är faktiskt den som tvättat mest av oss, och han vill kanske också ha gardiner och vara med och välja ut. Farmor brukar skratta och säger att för henne låter det konstigt att höra att en man kan göra allt detta, för det var ju inte alls så på hennes tid. Men jag har ändå alltid trott att farmor har hängt med lite i tiden, ändrat sitt tankesätt och allt det där. För hon är ändå ganska öppensinnad. Men jag vet att hon försöker, och jag brukar påminna henne och säga "Farmor, välkommen hem till mig och välkommen till 2000-talet".  Men det är kanske bara vi som har det såhär hemma hos oss? Hur har ni det hemma. Är det ni kvinnor som fixar och donar, och är det mannen som spikar, skruvar, lagar och annat sånt där typiskt manligt, enligt vårt samhälle. Hur har ni det hemma?

Lunch!

Herregud vilket babbel.

Nu ska jag kolla på ett nytt avsnitt av The Hills. Finns det någon som gillar det programmet lika mycket som jag? Alltid lika underhållande och oftats bjuder dem på en massa snygga outfits. USA är ett land som jag länge velat besöka, ända sen jag var 13-14 år har jag velat åka dit. Det var då en äldre kilkompis flyttade dit, eller rättare sagt min pappa var tillsammans med en kvinna, vars son flyttade dit, och vi var/är goda vänner allihopa fortfarande. Och jag har länge velat åka och hälsa på honom, och nu bor även hans bror där. Men det har alltid kommit något emellan, jag har nog inte varit riktigt mogen för det men det handlar nog mest om att det kostar mycket pengar. Men det är en dröm, som ska bli verklighet inom en snar framtid. Samtidigt som kan tycka att mycket i USA är fel, mycket handlar om pengar och det är hemskt hur dem kan slänga ut riktigt sjuka människor på gatan från sjukhusen bara för att dem inte har råd med sjukhusförsäkring. Där är det ju så, har man ingen sjukförsäkring har man heller ingen plats på något sjukhus. Så alla människor har inte rätt till sjukvård i USA, det är ju  sådan enorma klasskillnader. Här i sverige betalar vi ju skatt, vilket många kan tycka är fel, att vi betalar för mycket, men det ger också alla i sverige rätt till sjukvård oavsett inkomst. Sålänge man betalar skatt så spelar det ingen roll om du är miljonär eller tjänar en vanlig hederlig lön. Vi har ju såkallad gratis sjukvård i sverige, det kan kosta någon hundra lapp, men oftast inte mer och det är ingenting när man tänker efter. Nu när jag låg på sjukhus nere på Kreta hamnade jag ju på ett privatsjukhus, det var jättefint och dem tog mycket väl hand om mig. Jag fick höra att dem kör sällan turister till dem allmäna sjukhusen för att det är väldigt lågstandard, men jag har hör annat nu. Och det är ju väldigt dyrt att ligga på privatsjukhus och dem vet ju oftast att jag som turist kan eller måste betala. Så nu i dagarna fick jag en räkning hem från sjukhuset på Kreta att jag ska sätta in 15000 kr på deras konto, inte klokt eller hur? Vi hade reseförsäkring men tydligen täcker den bara upp till 2000 kr, så nu får hemförsäkringen gå in och täcka upp och jag hoppas verkligen att det löser sig. Oj, vad jag babblar på, var ju inte meningen att detta inlägg skulle handla om detta. Men i alla fall, USA lockar ändå, för det känns som en helt annan värld, det är bara något jag vill ha upplevt, jag vill se med egna ögon allt man ser på TV, jag vill se hu människorna verkligen är och självklart prova på shoppingen. Sen i januari flyttar ännu en nära killkompis dit så då har jag ännu en anledning till att åka dit.

Nej, The hills var det.

Puss

Oktober- Rosa bandet månaden.

Stylisten och modekreatören Ingela Klemetz Farago och hennes man Peter Farago har kommit ut med porträtt boken Liv, som dem säger är en hylling till kvinnan, där då en viss summa pengar skänks till Cancerfondens Rosa bandet-kampanj. Flera kändisar har medverkat, bla Robyn, Caroline Winberg och Therese Alshammar mfl.
Jag är väldigt sugen på att köpa en ! Det är viktigt sånt här.

Läs mer på http://www.metro.se/se/article/2008/10/03/16/2136-57/index.xml


RSS 2.0